entropic-insanity

Dagen som försvann Vem vet vad som hände då? Den gången då dagen försvann Det hade kunnat vara igår Den gången man kände sig så kall Som om magen var fylld med is Och hjärtat slutat slå Ens händer så blåa Var det verkligen sant? Att dagen verkligen försvann Kan ej längre komma ihåg Om dagen verkligen försvann Eller om det bara är jag Om det faktiskt bara är jag Som frusit ihjäl Och att det var då som klockan slutade att slå Ja, jag tror att jag kan ha fällt en tår Den dagen då dagen försv

I tomheten ligger jag sökandes efter rörelse den rörelse som uppstår vid mötet av två blickar som ser allt Så iskallt att blodet har stelnat efter att ha legat stilla i väntan på din beröring Den beröring som får mig vakna ifrån döden när din hand, trevandes längs med min ryggrad värmer mitt inre medan du viskar i mitt öra allt det som du tänker göra med mig Jag ryser i förundran då jag, berusad ler vid känslan, när du tar mig eftersom jag vet att nu är stunden kommen Att detta är mitt öde den dagen du v